En vårmorgon

En vårmorgon följer de sista, ångestfyllda timmarna i livet för en judisk familj i andra världskrigets Polen. Direkt och drabbande skildrar Ida Fink en desperat fars fruktlösa försök att rädda sitt barns liv, i en oseende omgivning som inte längre bär några spår av medmänsklighet.

De gick mot tågstationen genom staden som blivit rensköljd av nattens regn och det var tyst och stilla som vilken söndagsmorgon som helst. De gick tysta, redan berövade på allt mänskligt, till och med deras förtvivlan hade tystnat. Folkmassans ansikten var liksom täckta av dödsmasker, stelnade och stumma. Mannen med hustrun och barnet gick längs vägkanten, nedanför trottoaren. Han höll den lilla i sina armar. Barnet sa inget, lindade armarna om hans hals, tittade sig omkring klarögt och allvarligt. Mannen och hans hustru talade inte längre med varandra. Det sista de sa till varandra hade de sagt strax innan SS-männen sparkat in dörrarna.

Ida Fink (1921—2011) växte upp i staden Zbarazj, dåvarande Polen, idag belägen i Ukraina. Som ung studerade hon musik, men i och med nazisternas invasion av Polen 1939 tvingades hon avsluta sina studier. 1941 förvisades hon tillsammans med sin far och syster till stadens getto. Året efter lyckades dock de båda systrarna fly med hjälp av förfalskade papper och levde sedan under dold identitet fram till krigsslutet.
Ida Fink beskriver sina upplevelser från denna tid i romanen Resan, som utkom på polska 1990 och som sedan 2003 också finns i svensk översättning. Men kanske är det framförallt i kortprosan som Ida Fink hittade sin form. I sina kärnfulla berättelser beskriver hon en tillvaro under ett ständigt hot, samtidigt som hon utforskar beteenden och attityder hos dem som inte var de drabbade, hos dem som bara iakttog. För sin insats har Ida Fink belönats med en rad prestigefyllda litterära utmärkelser, bland annat det första Anne Frank-priset för litteratur (1985).
Detta är första gången någon av Ida Finks noveller ges ut på svenska.